R.I.P Solos Yazzå, 2001-2009

Idag gick tyvärr vår älskade Yazzå bort, hon mådde dåligt redan i morse när vi skulle åka till jobbet.
Jag gick som vanligt ut och skulle hälsa på hästarna innan vi for, hästarna stog och solade i "huset".
Precis när jag skulle öppna grinden så hugger Trixi efter Yazzå, som står i vägen för Trixi, och Yazzå som står och sover får plötsligt stora problem.
För det första verkade det som att hon inte kunde öppna ögonen ordentligt och då såg hon ju inget, inte så tydligt i varje fall, hon kastade upp huvudet för att inte bli biten och då hakade någonting i nacken upp sig så huvudet fastande i det där upp höjda läget sedan så hade hon stått och vilat på en bakbenen och bakbenen hakade också upp sig i ett och samma läge.
Hon slängde sig naturligtvis ur vägen för Trixi som nu något förvirrad stod och såg på medan Yazzå gjorde allt för att "låsa upp" sin kropp och öppna ögonen, utan att hoppa in i staketet.
Jag hade först varit stel av chock, eller något sånt, och sen sprang jag in i hagen och började försiktigt gå mot Yazzå, hon måste ha fått panik när hon inte kunde göra som hon ville göra för hon stod och skakade och gnäggade på ett och samma ställe tills hon på något vis tog sig ut från lilla hagen och in i den större delen av hagen, där fick jag tag på hennes grimma, och tur var väll det, för hon höll på att välta och det var tack vare mitt stöd som hon inte föll framlänges.
Efter några sekunder kunde hon öppna ögonen och få ner huvudet, några sekunder senare slutade hon skaka oxå.
Jag stod och klappade och pratade lugnade med henne och ropade på mamma.
Vi tog in Yazzå i stallet och sedan var vi tvungna att åka till jobbet.
Samtidigt som vi åkte ringde mamma till veterinären som sa att hon skulle komma på en halvtimme.
På något vänster visste jag redan då att hon Yazzå inte skulle klara sig, och när vi kom hem så stod Yazzå i stallet och mådde dåligt. Jag tog ut henne och gick fram och tillbaka på långa infarten med henne i 1 eller 2 timmar, Pappa hade byggt om till box i stallet så jag och mamma tog in henne eftersom hon började svettas så förbannat. Medans jag gick där hade jag en känsla av att det var meningslöst, det skulle inte hjälpa.
Och det hjälpte inte heller, för ungefär en och en halv timme sedan dog Yazzå, en av dem hästar som man har upplevt både bra och dåliga, glada och sorgliga stunder med, hon har alltid funnits där, alltid varit galnast, alltid sprungit snabbast, alltid dragit med mina kompisar, och nu är hon bara borta.

Rest in Peace Solos Yazzå, aldrig glömd och för alltid i våra hjärtan